2008 är nu slut och ett nytt år har tagit sin början. Det har varit ett helt obeskrivligt fantastiskt år. Vintern gick i kärlekens tecken, vi blev sambos och jag svarade ja på den stora frågan. Våren blev en enda stor väntan och längtan, väntan på få träffa det lilla beviset på vår kärlek. Sommaren kom samtidigt med sötaste prins bus, en varm junidag såg han dagens ljus och sedan den dagen är livet aldrig mer detsamma. Hösten gick i ett rasande tempo, liten växte och växte och dagarna fylldes med babysim, bus & lek, promenader, öppna förskolan, vänskap, sång & glädje och inte minst kärlek.
Tänk att det nu är 2009, och året då vi blev föräldrar till liten är nu ett minne blott. Liten förändrade verkligen vårt liv och det utan någon som helst ansträngning. Vårt hem har invaderats av blöjor, salvor, nappflaskor, minikläder, leksaker, barnmatsburkar, filtar, sagoböcker, nappar, barnstolar, ja, jag vet inte allt, och det känns så självklart. Att bli mamma var helt underbart och att få se liten utvecklas är en gåva. Det är inte längesedan han var ett helt hjälplöst litet knyte som låg på rygg och gnydde och nu är han en liten vilde på knappa sju månader som tjuter av skratt när han blir kittlad, som hoppar och studsar, som har en enormt stark egen vilja, som vrålar av frustration när hans krypförsök bara för honom baklänges, som gör sin röst hörd både högt och lågt, som är nyfiken och inte vill missa någonting för allt i världen, som älskar frukt och särskilt mango, som gärna pussas och delar med sig av sin napp till både mamma och gosedjuren och säkert vem som helst som vill smaka. Han är helt enkelt underbar och jag ser framemot att upptäcka 2009 tillsammans med Liten och hans fina pappa. Ni är mitt allt. Älskar er!
Mikaela utmanade oss på Swescrapbloggen att ta familjebilder. Jag rotade fram stativet och självutlösaren och fotade oss alla tre tillsammans lite snabbt hemma i köket innan vi skulle iväg. Tyvärr glömde jag bort att dölja självutlösaren, men annars tyckte jag det blev rätt mysiga bilder med tanke på hur många minuter det tog.
Men med ett par klipp i photoshop så syns inte självutlösaren, dessutom hamnar familjen verkligen i centrum. Vi pussade Liten på varsin kind...
...och han var inte sen att anamma att vi hade pusskalas så han vände sig om och gav mamma en stor smällkyss som jag tyvärr inte hann fånga på bild.
Mina två kärlekar! Älskar er mest i hela världen.
Puss, älskade Liten!
Minst 2-3 personer skulle det vara på fotona. Nu är vi ju en liten familj på tre personer, men ändå en hel familj.
Liten undrade lite vad vi höll på med egentligen. Lilla charmtrollet!
Åsa
