Grattis till Charlotte & Robert som idag fick en liten tjej.
Lillprinsen växer så fort att jag inte hänger med. Vardagen går i hundraåttio och ibland önskar jag att det fanns en pausknapp, så jag kunde njuta lite extra av tiden här och nu. Samtidigt som det känns som om vi haft honom här hos oss alltid, så är det svårt att förstå att han redan är 5,5 månad gammal. Han kan sitta, han rullar runt och kämpar för att komma framåt (men det verkar mestadels gå bakåt), han älskar datorer, fjärrkontroller och mobiltelefoner, han dyker själv på babysimmet, han pratar och tjoar och upptäcker nya ljud varje dag som bara måste testas på högsta decibel, han skrattar högt när han blir pussad, buffad och kittlad på mage och kinder, han älskar frukt och allra helst mango. Det är en gåva att få lära känna denna unika, helt underbara lilla varelse.
Silwerstar har en utlottning i sin blogg som går ut på att välja ut sin favoritlayout. Vilket svårt val. Idag fastnade jag dock lite särskilt för den här, eftersom den har så underbara färger (turkost och grönt är mina favoritfärger), den är vacker i all sin enkelhet, journalingen känns så viktig och fotot på mig och sonen tillsammans har en så hög mysfaktor.
Jag har skapat tre stycken layouter med samma pappersserie och alfabetsstickers som grund, men där slutar likheterna. Tycker jag har lyckats med att göra dem olika trots likheterna. Fotot på första layouten togs under ett besök i bebisaffären, när vi kom dit för att lämna in vagnen på service fanns en fotograf där och fototokiga mamman kunde inte låta bli att låta sonen fotas. Resultatet blev sådär med en snuvig och trött liten pojke, men det gör inget. Han är sötast ändå. Alltid!
Andra layouten med ett foto på mina båda förkylda pojkar som låg tillsammans och snörvlade i soffan, så ynkliga... Kanske lite för romantisk för två grabbar, men små sjuklingar lockar fram den känslan hos mamman som servade sina älsklingar med juice och näsdukar.
Tredje layouten är en fotolift av "Ny", men jag har tyvärr missat att spara vem det var som gjorde originalet. Om du känner igen dig, så tackar jag för inspirationen...
Ännu en layout från mig, med höstfoton på liten prins bus. Ganska enkel, med några få detaljer. Det enda jag inte blev nöjd med är titeln, det såg inte så snyggt ut med varannat ord åt höger och vartannat åt vänster när tredje ordet var så kort. Nu är det dock försent att ändra på, så det får lov att vara så, men jag skulle ha placerat orden i rak följd istället.
Allra första layouten till Litens egna album, eller egentligen andra layouten för albumet inleds med layouten "Mirakel" och liten Mini som vi då kallade honom låg inne i magen. 
Förstoringen kompletteras med en layout där texten har fått komma i fokus, det här är berättelsen om hur han kom till världen. Texten har jag illustrerat med de allra första fotona på Liten, foton som vi inte skulle ha om det inte vore för en fantastisk narkosläkare som inte bara bedövade mamman utan även agerade fotograf. För oss är de världens vackraste foton, men eftersom det var blod, gröna operationsdukar, sprutor och annat hemskt gjorde jag om dem till svartvitt. En layout som får glädjetårarna att svämma över! 
Denna layouten är en scraplift av en layout gjord av Badanka, min absolut största inspirationskälla. Hon har magi i sina fingrar den tjejen. Tack för all inspiration du skänker, Åsa!
På The Studio i Nordstan blev jag ordenligt stylad med smink och lockar i håret. Enda smolken i bägaren var att jag var där ensam med sonen och mitt i fotosessionen blev han riktigt förbannad och tyckte att det allt kunde räcka med strålkastarljus på mamma för en dag.
En liten stund fick jag känna mig som en prinsessa i alla fall och några fina bilder blev det.
Äntligen var det ett foto som jag kände att vi kunde göra en lift av här hemma på Mikaelas fotofredag. Jag riggade upp kameran och hade självutlösaren i högsta hugg. Tyvärr blev fotot inte särskilt bra, min ena fot och Darios ansikte blev oskarpt. Men det fanns ingen möjlighet till retake på detta fotot, sonen som precis lärt sig sitta tippade och blev ledsen och då tröttnade sambon (som egentligen inte ville vara med från början).
Jag och Dario testade lite själva istället, men det blev lite varierande resultat. Liten ville helst inte sitta still och titta i kameran. Här är i alla fall det bästa fotot. 
