15 år tillsammans med mig...

För 15 år sedan (1993):

Då var jag tio år gammal, och gick i mellanstadiet på Möllevägsskolan i Falkenberg. Redan då älskade jag att pyssla, eller klipp och klistra som min älskling brukar kalla det.
Min storasyster fick sitt andra barn, en sådan söt och fin liten kille, och jag blev den stoltaste moster man kan tänka sig.

För 10 år sedan (1998):

Detta året förlorade jag min älskade pappa i cancer, så det var ett riktigt tungt och jobbigt år. Nu när jag själv väntar barn kommer minnena tillbaka upp till ytan, och jag önskar att min pappa hade fått lov att vara med och uppleva detta. Fast jag tror nog att han finns kvar någonstans, och ser på oss med ett leende på läpparna.

För 5 år sedan (2003):

Hösten 2003 började jag läsa sjuksköterskeprogrammet på Högskolan i Halmstad/Campus Varberg. Jag flyttade definitivt hemifrån, efter att under ett års tid gått mamma och liten syster på nerverna. Sommaren 2001 åkte jag nämligen till USA för att spendera ett år som au pair och efter ett helt år i frihet var det inte lätt att plötsligt flytta hem till mamma igen, som dessutom flyttat till en mindre lägenhet utan plats för mig då jag reste.

För 3 år sedan(2005):

Det var året som mitt knä hoppade ur led då jag hoppade bock under träningen. Enligt läkarna var det inget fel på knäet, inget som inte gick att träna upp i alla fall. Så i tre månader haltade jag omkring på kryckor med ett glappande knä och försökte träna så gott det gick. Till slut blev det en riktig smäll i knäet, och det var omöjligt att ens försöka stå på benet efter det. Främre korsbandet var av, och ostabiliteten i knäet hade lett till att menisken till slut gav upp och hoppade loss den med. Det hela slutade med två operationer, tre månader med en metallställning på benet och ett års kryckhoppande och sjukgymnastik. Fortfarande är jag inte helt återställd i knäet.

För 1 år sen (2007 ):

I januari 2007 träffade jag Shahin för första gången efter ett par månaders mejlkontakt oss emellan. Det började nämligen med en liten flirt från en mörk främling på E-kontakt.se! Den 18 juni samma år blev vi officiellt ett par, och jag känner mig lyckligare än någonsin. I september blev det en kärleksresa till Californien, vi körde 300 mil i bil och fick se och uppleva otroligt mycket tillsammans. Ett par veckor efter vi kommit hem fick vi veta att vi hade en liten fripassagare med oss hem från Californien. Vår älskade lilla Mini, made in Los Angeles. Helt oplanerad, men så efterlängtad.

För 3 månader sen (februari):

1 februari flyttade vi ihop och blev sambos, det kändes helt underbart att äntligen få dela livet på riktigt. På alla hjärtans dag friade min älskling till mig och nu har vi varsin vacker ring som visar att vi hör ihop. Tyvärr passade inte min i många månader, mina fingrar har blivit vätskefyllda. Men så snart bebisen lämnar sin trånga lilla enrummare i min mage, så borde ringen gå att få på igen. Till dess så får den hänga i en liten guldkedja kring halsen.

Igår (1 maj):

Då var vi lediga från jobb och passade på att bjuda hem mina bästaste vänner Charlotte och Robert på middag. Det bjöds på tacopaj med bröd och sallad, vit chokladmousse med jordgubbar och mycket skratt. Vi hade en helt underbar kväll…

Idag (2 Maj):

Att döma av hur killarna mår idag, så skulle de inte ha druckit så mycket vin igår kväll. Men det är ju självförvållat. Nu har min älskling i alla fall kommit iväg till jobbet, och jag tänkte spendera dagen med att städa lite efter gårdagen och pyssla en stund…

Imorgon (3 Maj):

Då är vi bjudna hem till Shahins föräldrar på middag tillsammans med min mamma och lillasyster. De vill gärna träffas innan bebisen kommit till världen. Mamma är hur nervös som helst, men det är ju alltid så första gången. Jag var också fruktansvärt nervös vid första besöket hos svärföräldrarna, men det gick mycket bra. Första träffen är ju alltid första träffen.

Dessutom drar cybercropen för att fira scrapbookingdagen i gång på http://alltomscrap.forum24.se/, så håll utkik i bloggen efter en rolig liten utmaning.

Om ett år (2009):

Kommer jag vara mammaledig med liten Mini. Jag ser verkligen framemot att få se vem vår lille bebis är, och följa varje steg i hans utveckling från bebis till ett litet barn. Det är så spännande…

Nu vill jag att just Du svarar på dessa frågor så att jag får veta mer om Dig.